nille92

Första dagen på gymnasiet.
Såg verkligen fram emot det.

Men nu känns allt bara så fruktansvärt hopplöst.
Blev definitivt inte det jag väntat mig.
Hoppet på en lite ljusare syn på framtiden ligger numera hos syo/ rektorn/ mentorerna.
Träffade nämligen en tjej som heter Jennifer i korridoren på Sundsta. Hon gick i den klass jag vill gå i och tvärs om.
Hoppas, hoppas, hoppas så innerligt att vi får byta med varandra! Annars så blir de tre kommande åren inte direkt de roligaste jag varit med om i alla fall.
Långt i från.
Önskar man kunde vrida tillbaka klockan ett år och att det bara varit en vanlig start i 9:an istället.
Saknar er 9c! (och 9d) ;(

Det var bland de värsta dagarna jag upplevt på mycket länge. Vill inte gå dit imorgon, även om jag måste. Utsätta sig för risken att gå ensam in i matsalen. Det är fruktansvärt. Har aldrig känt mig så ensam. Det bara måste gå att byta, även om det i nuläget verkar hopplöst.

Det här suger!


Bilden ovanför betyder med än någonsin. Saknar er. <3    / Niklas