Chocken i Mora.
1-2 med 10 sekunder kvar.
Med 9 sekunder kvar.
Med 8 sekunder kvar.
Med 7 sekunder kvar.
Sen står det 2-2.
Mora har kvitterarat, i F.M. Matsson Arena i Mora.
Faaan, så in i helsike illa det känns.
Lägger mig bara på mage, trycker ansiktet mot kudden och känner hur det svider i hjärtat.
Bara halvminuten tidigare var Mathias Månsson ett par decimeter ifrån att avgöra i tom bur. Sånt svider extra.
Att domarna inte var på brynäsarnas sida märktes lika tydligt som alltid. En utvisning på Widing när Widing var så förbaskad på domaren/linjemannen att en smocka hängde i luften ledde senare till matchstraff. Widing fick lämna utvisningsbåset för att åka rakt mot utgången inför en jublande publik i Mora.
Brendl fick en massa fula tjuvnyp, inga åtgärder alls. Brendl påpekade det till domarna, fick en varning; Ett ord till och du får matchstraff.
Sjödin var ironisk i en intervju; Domarna har väl rätt då, som vanligt.
Antibrynäs-propagandan visade efter Moras 2-2 puck bara bilder på sörjande brynässupportrar och ingenting annat.
__________________________________________________________
Kvalserien blev åter spännande.
Har aldrig upplevt att någon riktigt nära dött, men när man blivit en så fanatisk supporter som jag är så är man orolig på riktigt när det börjar darra i klubben. Ungefär som att man är rädd att Brynäs ska gå under.
Känns som att man är på sjukhus där någon nära finns. Läkarna säger att allting ser bra ut, men så plötsligt förvärras läget allvarligt och förtvivelsen tar över.
Just nu svider det i hjärtat, inget känns roligt för tillfället. Visst, Brynäs leder fortfarnde, men den nästan säkrade segern försvann lika snabbt som när Edsbyn avgjorde SM-finalen i bandy för några veckor sedan.
Brynäs har varit närmare himmelen. De gångerna gick det bra.
Nu svävar vi fortfarande i ovisshet.
Allting måste gå bra. Skulle bli sjuk utan Brynäs i Elitserien.
Brynäs, om ni nu kollapsar och går under, så ska ni veta att jag alltid älskat er. <3
